Lars Eje Larsson berättar själv:
Jag är född 1954 och har alltid målat och tecknat så länge jag minns. Redan på 60-talet som 12-åring började jag måla stora oljemålningar och som 13-åring var jag med på min första utställning. Jag ville redan då bli konstnär. Jag gick Gerlesborgsskolan 1972 och KV:s konstskola i Göteborg 1975 – 1976.
I slutet av 70-talet hade måleriet i olja, med mycket balsamterpentin, börjat påverka mig negativt. Jag målade på mitt rum där jag sov och vistades och utvecklade en allergi mot terpentinet. Under den perioden hade en kamrat skaffat en stor bok med konstnären Andrew Wyeths akvareller, samma akvareller som drygt 30 år senare visades här på Akvarellmuseet 2010. Vi blev bägge eld och lågor över Wyeths fantastiska akvareller. Jag hade tidigare tyckt att akvarelltekniken verkade ointressant. Blaskig och tunn. Men Andrew Wyeths måleri innehöll både kontraster och svärta, samt en intressant kombination av torrpenselteknik och vått i vått. Min kompis och jag började måla akvarell ihop, mestadels plein air i Andrew Wyeths anda. |
Då konstnärsyrket var en ganska vansklig försörjningskälla fick jag rådet (bl.a. från föräldrar) att skaffa en ”riktig” yrkesutbildning. Det fick bli teckningslärare, eller bildlärare som det numera heter. Jag gick den relativt nystartade Bildlärarlinjen i Umeå 1977-1980. Tillsammans med min kompis som också gick samtidigt på Bildlärarlinjen i Umeå fortsatte vi att måla akvarell ihop. Efter utbildningen var det lätt att få jobb, och jag flyttade tillbaka till Göteborg 1981.
Året därpå 1982 hade jag min första separatutställning med akvareller och olja. Det gick mycket bra, och det blev minst en separatutställning per år de kommande 10 åren. Jag insåg att min inkomst som konstnär började överstiga inkomsten från lärarjobbet, och 1992 sade jag upp mig som lärare för att ägna mig åt måleriet på heltid. Ett beslut jag aldrig ångrat. Under 90-talet växte också kontaktnätet med gallerier både inom och utanför landet. Mycket tack vare min gallerist Roy Uddenberg som visade upp mig som ”one man show” på Stockholm Art Fair under några år på 90-talet. Stockholm Art Fair var på den tiden den enda regelrätta konstmässan i landet där många gallerier från skilda delar av Europa visade sig.
Året därpå 1982 hade jag min första separatutställning med akvareller och olja. Det gick mycket bra, och det blev minst en separatutställning per år de kommande 10 åren. Jag insåg att min inkomst som konstnär började överstiga inkomsten från lärarjobbet, och 1992 sade jag upp mig som lärare för att ägna mig åt måleriet på heltid. Ett beslut jag aldrig ångrat. Under 90-talet växte också kontaktnätet med gallerier både inom och utanför landet. Mycket tack vare min gallerist Roy Uddenberg som visade upp mig som ”one man show” på Stockholm Art Fair under några år på 90-talet. Stockholm Art Fair var på den tiden den enda regelrätta konstmässan i landet där många gallerier från skilda delar av Europa visade sig.
Under slutet av 80-talet och början av 90-talet hade jag börjat hålla kurser i akvarell. Från att varit en ”renlärig” akvarellist hade jag fått en oortodox inställning till akvarelltekniken där jag visade experimentella tekniker som avtryck (monotypi) av wellpapp, bubbelplast etc. och hjälpmedel som trasor, blomspruta, hårtork m.m. Mitt svar när deltagarna undrade ”får man göra så?” var ”allt är tillåtet om det blir bra” Det jag menade var att det viktigaste var ju att göra en bra bild, oavsett med vilka medel man använde. D.v.s det finns inget ”fel” eller ”rätt” sätt att måla en akvarell. Vid denna tidpunkt fanns det en allmän uppfattning om hur man målar akvarell som i mitt tycke var ganska rigid, men tack och lov har det ändrats genom åren. Idag kan man se många duktiga akvarellmålare med varierade uttryck och akvarelltekniker.
Under början av 2000-talet och framåt öppnade sig världen på ett tydligt sätt tack vare internet. Genom min hemsida fick jag inbjudningar att medverka i internationella konsttidskrifter och utställningar. Bl.a. i Kina. Det var en ny värld som öppnade sig. Idag har utbudet av internationella akvarellutställningar i form av biennaler och workshops m.m. eskalerat. För egen del har jag valt att numera tacka nej till de flesta. Men det är ju glädjande att se hur stort akvarellintresset är globalt.
Under början av 2000-talet och framåt öppnade sig världen på ett tydligt sätt tack vare internet. Genom min hemsida fick jag inbjudningar att medverka i internationella konsttidskrifter och utställningar. Bl.a. i Kina. Det var en ny värld som öppnade sig. Idag har utbudet av internationella akvarellutställningar i form av biennaler och workshops m.m. eskalerat. För egen del har jag valt att numera tacka nej till de flesta. Men det är ju glädjande att se hur stort akvarellintresset är globalt.
Idag håller jag ett par återkommande akvarellkurser i Sverige och Spanien varje år samt några separatutställningar per år. Mestadels i Sverige men även i Norge, Danmark och Frankrike.
Några röster om Lars Ejes konst:
Jag skulle nog vilja kalla Lars Eje för den främste bland våra akvarellister idag. Även de mest triviala motiv lyckas han förädla med sin färgbehandling och gestaltning. Konstnären sjunger skönhetens lov i alla tonarter utan att det vare sig blir bedövande eller sövande. Ewe Olsson, Östgöta Correspondenten 2010
Provocerande är nu verkligen inte Lars Eje Larssons lågmälda stilleben i den utställning som öppnar höstsäsongen på Lilla Galleriet i Umeå - däremot visar de alla prov på den uttrycksfullhet ett säkert konstnärsskap medför, ett starkt personligt avtryck trots att vi rör oss bland de tunna laveringarna och de vardagsnära motiven. Sara Meidell, Västerbottens Kuriren 2009
Några röster om Lars Ejes konst:
Jag skulle nog vilja kalla Lars Eje för den främste bland våra akvarellister idag. Även de mest triviala motiv lyckas han förädla med sin färgbehandling och gestaltning. Konstnären sjunger skönhetens lov i alla tonarter utan att det vare sig blir bedövande eller sövande. Ewe Olsson, Östgöta Correspondenten 2010
Provocerande är nu verkligen inte Lars Eje Larssons lågmälda stilleben i den utställning som öppnar höstsäsongen på Lilla Galleriet i Umeå - däremot visar de alla prov på den uttrycksfullhet ett säkert konstnärsskap medför, ett starkt personligt avtryck trots att vi rör oss bland de tunna laveringarna och de vardagsnära motiven. Sara Meidell, Västerbottens Kuriren 2009
"Nu kan jag (efter varit belagd med tystnadsplikt ett halvår) berätta att jag är årets nya Nobelkonstnär.
Har fått de ärofyllda uppdragen att gestalta diplomen till Nobelpristagarna under tre år framåt.
I år gjorde jag diplomen till Kemi-pristagarna."
Har fått de ärofyllda uppdragen att gestalta diplomen till Nobelpristagarna under tre år framåt.
I år gjorde jag diplomen till Kemi-pristagarna."