|
Nisimo Pochat
Jag arbetar med keramisk skulptur i stengodslera som mestadels bränns i den japanska Raku-tekniken. Rakun är oförutsägbar och ger ett levande, jordnära och tidlöst uttryck som jag finner spännande. Mina skulpturer befinner sig någonstans mittemellan det abstrakta och det figurativa vilket jag upplever som en slags frihet, att formen kan överraska och att det i bästa fall finns ett igenkännande, något som berör. Jag utforskar rörelsen som blir i ett möte mellan människor, den lilla och den stora eller i mötet med oss själva, det kontemplativa rummet inom oss, det sköra, inåtvända eller det mer öppna, expansiva. Kroppen är ofta utgångspunkten om än oftast i abstrakt form. Återkommer ständigt till urformen, den potentiellt ovala formen, som kommer igen i allt liv. Krukform/kärl, bygger dem alltid för hand, ringlar, klappar, söker den asymmetriska formen som lämnar något åt ögat att fundera på. |
Söker ofta det avskalade, till synes enkla, där uttrycket får tala för sig själv och jag kan träda i bakgrunden och bara betrakta.
Jag är huvudsakligen autodidakt med kurser i keramik och formgivning. Har haft förmånen att genom åren arbeta med och få vägledning av andra konstnärer. Har sedan millenieskiftet årliga utställningar i olika sammanhang. Är medlem i rakukollektivet ”Rakubränt” som tillsammans utforskar raku-processen, ger utställningar och kurser. Är medlem i Härryda konstnärsförening samt Konstriket med årliga konstvandringar och i föreningen Vrångsholmen där vi årligen sedan 2008 anordnar en sommarutställning med ca 30 inbjudna konstnärer, Skimmer.
Rum för skapande på olika sätt fanns med hela uppväxten, musiken med instrumentspel, dans och rörelse var viktiga drivkrafter för mig vid sidan av intresset för livsvisdom och existentiella frågor. Skulpterandet kom in i mitt liv i tonåren, var inspirerad av historiska kvinnoskulpturer som ex Venusfiguriner och Nike, med sina utfällda vingar. Mer regelbundet skulpterande kom efter barnen, efter skilsmässan, efter psykologexamen. Så började händerna leta sig fram till leran igen. Ett nytt kärleksmöte hjälpte till.
Jag är huvudsakligen autodidakt med kurser i keramik och formgivning. Har haft förmånen att genom åren arbeta med och få vägledning av andra konstnärer. Har sedan millenieskiftet årliga utställningar i olika sammanhang. Är medlem i rakukollektivet ”Rakubränt” som tillsammans utforskar raku-processen, ger utställningar och kurser. Är medlem i Härryda konstnärsförening samt Konstriket med årliga konstvandringar och i föreningen Vrångsholmen där vi årligen sedan 2008 anordnar en sommarutställning med ca 30 inbjudna konstnärer, Skimmer.
Rum för skapande på olika sätt fanns med hela uppväxten, musiken med instrumentspel, dans och rörelse var viktiga drivkrafter för mig vid sidan av intresset för livsvisdom och existentiella frågor. Skulpterandet kom in i mitt liv i tonåren, var inspirerad av historiska kvinnoskulpturer som ex Venusfiguriner och Nike, med sina utfällda vingar. Mer regelbundet skulpterande kom efter barnen, efter skilsmässan, efter psykologexamen. Så började händerna leta sig fram till leran igen. Ett nytt kärleksmöte hjälpte till.
Att skapa med händerna ger mig en stund med mig själv där jag och leran samtalar och ibland bråkar, där ett
sökande kan få ta plats, där jag ofta inte vet hur det ska bli men har en känsla, en förnimmelse av vad jag
söker. En utstrålning, en stämning i uttrycket.
[email protected]
[email protected]
sökande kan få ta plats, där jag ofta inte vet hur det ska bli men har en känsla, en förnimmelse av vad jag
söker. En utstrålning, en stämning i uttrycket.
[email protected]
[email protected]
